Một số bài thơ Erik_Axel_Karlfeldt

Sub lunaSub luna amo.Mörk är min brud,brinner i bruna kvällar,dansar i månglitterskrud,doftar som nattglimunder en kornblixtsky,svalkar som morgondaggen,växlar som nedan och ny.Sub luna bibo.Mörkt är mitt öl,svartmältat korn dess kärna,skummet som månglittermjöl.Tankar och löjensväva kring kannans rund,sväva som läderlappar,sväva som guldlöv i lund.Sub luna canto.Mörk är min sång,suckar som vågor i vassen,rullar som bränningens gång,reser sig trotsig,sjunker tillbaka tung,ebbar sin tid och flödar,gammal och kvalfullt ung.Sub luna vivo.Mörkt är mitt liv,ringa och vanligt i öden,sorger och tidsfördriv.Gärna jag delartingens förgängliga lott,lycklig att lida och njutajordelivets fulla mått.Sub luna morior.Mörk är min grav.Giv mig åt namnlös torvaeller åt vind och hav:vilan i mullen,eller ett skärat stoft,fladdrande som min längtanfladdrat mot månklara loft.MikrokosmosJag är av jorden, jag är sval och tung,trögvulen, gammalstämd fast ganska ung.Det står ett gulnat höstträd i min själ,dess alla grenar susa som farväl.Jag är av vattnet, jag är kall och våt,min stela flegma är som frusen gråt.Min vinterglädje bullrar stark men bråd,vid fulla bord med vin och villebråd.Jag är av luften, jag är ljus och blid,jag går som i beständig lådingstid.Vad långa år försummat och försöntstår upp vid vädrens lekar friskt och grönt.Jag är av elden, jag är torr och hetav sommarsol som ingen nedgång vet.Väl må jag undra att hon ej förbräntmig själv med alla mina element.Dưới trăngSub luna amo.[1]Cô dâu tôi màu tốiCháy lên dưới hoàng hônNhư ánh trăng tỏa sángNhư hoa tỏa mùi hươngTrong đêm hè nóng bỏngNhư giọt sương mai chuyểnTừ sáng đến mờ dần.Sub luna bibo.[2]Bia của tôi màu tốiBọt bia sáng ngời lênVà dường như dưới đáyNhững nụ cười, ý nghĩĐọng lại thật ngẫu nhiênCòn trên chiếc cốc vạiBay những chiếc lá vàng.Sub luna canto.[3]Bài hát tôi màu tốiNhư sóng vỗ dạt dàoNhư đổ vào đâu đóNhư bay lên trời caoDịu êm và vội vãTrẻ trung và xưa cũCứ thế nối đuôi nhau.Sub luna vivo.[4]Cuộc đời tôi màu tốiTẻ nhạt và tầm thườngBuồn bã hay hân hoanTôi đều đem chia sẻKhoái lạc và đau khổCủa kiếp sống trần gianCho mình – tôi nhận đủ.Sub luna morior.[5]Mộ của tôi màu tốiLiệu có chờ có đợiĐộ sâu của đại dươngYên lặng của vĩnh hằngHay tro bụi mãi mãiNhư nỗi buồn tê táiBay thơ thẩn trên đồng.Thế giới vi môTôi là đất, mát mẻ và chậm chạpDù trẻ trung nhưng mập mạp và cùnÁnh sáng mùa thu chiếu giữa cõi lòngChiếc lá vàng cất lên lời “vĩnh biệt”.Tôi là nước, giá băng và ẩm ướtVẻ rình rang như nước mắt mùa đôngNiềm vui mạnh mẽ nhưng cũng vội vàngTrên những bàn có rượu và có thịt.Tôi là không khí, nhẹ nhàng trong suốtMặc áo quần tươi đẹp của mùa xuânMột năm tươi vui cùng với màu xanhRồi lớn lên, dù đổi thay thời tiết.Tôi là lửa, cháy lên và khô khátNhư bầu trời dưới ánh nắng mặt trờiVà thấy ngạc nhiên vì một điều này:Ánh mặt trời không thể nào đốt hết.Bản dịch của Nguyễn Viết Thắng